Beter sig din hund konstigt åt efter löpet kan det vara ett tecken på att hon blivit skendräktig. Skendräktighet är något som drabbar omkring 40% av alla tikar. Att vara skendräktig innebär att hunden själv tror att hon bär på valpar, och uppvisar symptom på detta trots att hon i själva verket inte är dräktig. Hur tydliga symptom som uppvisas varierar från hund till hund.
Symptom på skendräktighet
Omkring två månader efter löpperioden, det vill säga vid samma tidpunkt som det skulle vara dags för valpning om hunden verkligen varit dräktig, kan även en icke-dräktig hund uppvisa symptom som mjölkproduktion, svullen buk, personlighetsförändringar och förändrade ät- och dryckesvanor. Hunden kan också börja ”bygga bo” och ta hand om saker som om de vore hennes valpar. Skendräktigheten pågår ofta i flera veckor, vilket kan vara problematiskt om hunden uppvisar tydliga symptom på exempelvis nedstämdhet, eller om den tvättar sina juver för att stimulera mjölkproduktionen ofta eftersom att bakterier kan tränga in i juvret och orsaka juverinflammation. Psykiska symptom är mer vanligt förekommande än fysiska symptom, men detta är som sagt något som varierar från hund till hund.
Varför blir hundar skendräktiga?
Skendräktighet är en naturlig mekanism hos hunddjur. I en vargflock är det endast alfahonan som får lov att få valpar, skendräktigheten hos övriga tikar i flocken fyller där en funktion genom att de kan ta över eller hjälpa till med skötseln av valparna om något skulle hända alfahonan. På så vis kan alfahonans gener föras vidare även om hon skulle dö. I en flock är löpperioderna ofta synkroniserade så att de sammanfaller med tidpunkten när valparna kommer. De hormoner som utsöndras hos tikar som faktiskt är dräktiga är liknande som de hormoner som utsöndras efter löpet. Prolaktin, ett hormon som bidrar till hundens mjölkproduktion, ökar vilket gör att även en icke-dräktig hund kan tro att det är valpar på gång.
Hur kan man hjälpa sin hund under skendräktighet?
För att få hunden på andra tankar och försöka få dem att tänka på något annat än skendräktigheten bör man öka aktiveringen och även tillfälligt dra ner på maten. Detta kan vara lättare sagt än gjort eftersom att en skendräktig hunds fokus ligger på att ta hand om valparna och även kan innebära att de fått en ökad aptit.
Förutom distraktion i form av mer motion är det viktigt att man ger tiken extra mycket uppmärksamhet så att hon känner sig omhändertagen eftersom att detta kan vara en jobbig tid för henne. För tikar som blir väldigt påverkade av sin skendräktighet kan behöva medicineras, det finns receptbelagd medicin som kan skrivas ut av veterinär. Om man inte har tänkt avla på tiken kan ett annat alternativ vara att de får p-sprutor eller till och med steriliserar dem för att både ägare och hund ska slippa problem med skendräktighet, om hunden blir väldigt påverkad under dessa perioder och om de återkommer efter varje löp. Att sterilisera hunden kan dock leda till andra problem, exempelvis viktökning och försämrad pälskvalitet, så det är en avvägning man måste göra. Om man beslutar sig för att sterilisera ska detta göras i vilofasen, under tiden då tiken varken löper eller är skendräktig. En sterilisering under skendräktigheten är en risk för att tiken inte blir av med symptomen alls utan att de tvärt om blir permanenta.